kalufse

Kom på förut att jag inte har nånting att skryta över.. absolut ingenting. Det enda jag kunde skryta över har försvunnit från mitt liv nu. Jag har ingen färdighet som ingen annan har, jag ser inte bra ut, jag är inte särskilt trevlig, mina skämt blir för det mesta misslyckade, jag är inte rik.. vad har jag att skryta om? Önskar att jag fortfarande kunde skryta om dig.. att jag fortfarande kunde vara stolt över dig, men just nu skäms jag. Jag skäms både för hur jag har betett mig och hur du beter dig. Jag är trött på att sitta och gråta över dig dagarna i ända. När jag är med folk går det bra, jag kan tänka på annat. Men så fort jag är för mig själv så tänker jag på dig och börjar gråta. För det jag har gjort mot dig, för att jag har betett mig så, för hur du beter dig mot mig nu, för att vi aldrig kmr att få ha någon bra stund igen, för att du har kommit över mig och vill glömma bort mig.

Jag vill kunna skryta över dig igen, kunna säga till folk "hon där, den där härliga, underbara, genomsnälla och snygga människan där borta. Det är min flickvän" Jag vill kunna säga till folk; " vi hade det lite svårt ett tag och tog ett break, men nu är vi tillsammans igen och har det bättre än nånsin" Jag vill kunna säga det...

Du vill inte ha med mig att göra, men jag undrar. Om vi bara skulle ha bra stunder, om vi inte skulle få våra minnen förstörda av alla dåliga stunder. Skulle du fortfarande inte vilja ha med mig att göra? Det enda som krävs är lite mod, det enda som krävs för att vi ska kunna vara tillsammans igen utan alla dåliga stunder, och bara ha det bra, är mod... mod att försöka igen utan att tänka på de dåliga stunderna, mod att försöka igen och tro på att det kommer att gå, mod nog att våga lita på mig...


Jag älskar dig inte mindre för att du är otrevlig eller så mot mig, men det gör ont.