nolifer?

Igår och idag spenderades framför datorn. Hela jävla dagarna. Dags att skaffa sig ett liv tror jag. Är sjukt trött så kommer förhoppningsvis sova gott inatt, å andra sidan blir det desto jobbigare att gå upp imorrn, illa. Ska prata med rektorn för Ellwynska imorrn, får hoppas på att jag får en plats där va.

Dunka musik så högt att man inte hör sig själv när man sjunger med för full hals är en favorit! grannarna lär ju bli lite störda, men dom klagar ju inte så då får dom skylla sig själva.

Imorrn blir det till att besöka hälsogymmet. Får hoppas på att det går igenom den här gången. Men nu ska jag sova, innan jag däckar på tangentbordet, vore inte så fräscht att komma med bokstavsavtryck i ansiktet till skolan imorrn. Natti natti.

Den sociala faktorn i ensamhet är rätt minimal.

Jag saknar någon att prata med, känns som att jag sitter för mig själv hela dagarna och typ.. gör ingenting, pratar knappt med nån på msn heller. Det var ju skillnad när man var ihop med någon. Då kunde man ju höra av sig exakt när som helst, och det var t.om uppskattat! Nu känns det som att man bara är jobbig när man börjar prata med folk. (släkt och syskon räknas inte)

Nästan så att man börjar tro på spöken och andar och sånt nu, kolla in det hära:



Scary shit

Får muskelryckningar hela tiden, alltid på olika ställen. Helt mysko. Jag menar, hur ofta får man muskelryckningar i hakan/läppen? eller gäddhänget? det är faktiskt rätt störande när man sitter och försöker ta det lugnt så får nån kroppsdel för sig att försöka dansa rockring runt magen på en. Man känner sig helt mongo.

/papa papadopoulus

/sigh

Kvällen spenderades med gänget i stan. Trevlig kväll, jag gjorde bort mig, sov hos Edwin.

Mår illa idag. orkar inte skriva mer än så.

TJOSAN TJOSAN!!!!!

Skola idag, våran bildlärare är rolig.

Ska väl in till stan senare. Får se vad som händer där, vilka jag träffar och hur jag tar mig hem. Update imorrn. Puss

Life is like a box of chocolate.

Idag var jag i skolan, var ingen höjdare att gå upp efter uppskattelsevis 2 timmars sömn, men vad har man för val. Började bygga datorer idag, det var inte heller någon höjdare. Vi åt på venezia på lunchen, det var inte heller någon höjdare. Jag fick ont i magen. Efter sista lektionen som hölls på duve så tog jag mig en tur till badhuset. Det var avkopplande att bara simma där och inte behöva tänka på nånting annat än vattnet. Gick och bastade, galet skönt, duschade, gick ut och simmade mer, bubbelpool, simmade mer, gick ut och duschade och tog mig mot backa. Träffade Edwin, var trevligt, även om det inte var så länge. Måste göras oftare. Gick till hälsogymmet efter det, skulle fråga efter nån blankett att fylla i eller nåt liknande skit. Men det var tydligen bara att komma med pengar så får man sig ett fint litet kort. Skall göras imorrn. Såg mitt ex på väg mot hälsogymmet, kändes knasigt.

Vilket omklädningsrum skall transvestiter hänvisas till? samt bögar. Jag vill inte bli anklagad för sexualitetstrakasserier eller nåt, men är det rätt att släppa in bögar i herrarnas omklädningsrum? Är väl teoretiskt sätt samma sak som att släppa in en kvinna, eller att släppa in en karl i kvinnornas omklädningsrum? aja, jag vet inte. Feel free to diskutera kring ämnet.



Livet är en frukt. Vill t.om specifiera det till ett äpple. Isaac newton relaterade till äpplet. Så det borde jag också kunna. Jag insåg det när jag gick från bussen och blev halvt skrämd till döds av att ett äpple föll ner på backen liksom många andra äpplen gör när dom inte är värda att leva längre. Vi människor är i samma sits. Visst, en del äpplen klarar sig bättre än andra och är större och finare än andra. Men i slutändan så ligger vi alla och tuggar mask i nån kista. Vi kanske blir sörjda över ett tag, men det kommer dom över.

Man lever, lever ett totalt meningslöst liv. Det finns ingen mening med livet. Det är nånting som människan har hittat på för att försöka få något slags hopp om att vi finns till av en anledning. Men det finns ingen anledning. Vi är resultatet av en evolutionerande ras. Aporna säger forskarna, jag bryr mig ärligt talat inte. För jag är ett äpple.

Man gör det man ska för att leva, det går ett par år och sen faller man av grenen. Precis som ett äpple. Kommer omvärlden att komma ihåg just det där äpplet som har svajat så fint i vinden under alla dessa veckor som det har hängt där och sett allmänt saftigt ut? Nej. Det är samma sak med människor.

Nu kanske ni tycker att jag är dum i huvet, men jag bryr mig inte. För jag är ett äpple.


Sleeping is overrated.

Jag har aldrig i mitt liv haft några som helst problem med att sova förut, har alltid somnat så fort jag har lagt ner huvudet på kudden (i princip) så det känns riktigt pissigt att inte kunna sova om nätterna. Först tar det en timma/ett par innan jag ens somnar. När jag väl har gjort det så vaknar jag och vänder på mig HELA TIDEN. Så tar det tid att somna om igen. Varför är det så helt plötsligt? Någon expert på ämnet? Lägger mig oftast runt klockan 12, är inte ens trött så måste anstränga mig för att stänga ögonen. Orkar till slut inte försöka så jag ligger bara och kollar upp i taket. Tar ett jävla tag innan jag somnar, vaknar, tar ett tag innan jag somnar, vaknar, osv osv.

Galet!

Har gjort iordning en liten spelningslista som jag så passande kallar "Sömn" så jag inte blir galen av att bara ligga där. Nu ska jag ge mig på ett nytt försök att sova så jag kanske kan vara något sånär närvarande i skolan imorrn.

Nu ska herr carlsson vara tyst, så herr carlsson kan sova, snutta kudden. Natti natti.

För er gråtiga människor, take a peak at the video below dårå. Fint.


The earth is flat.

Jag fattar inte vad folk skriver om egentligen, jag sitter med idétorka 24 timmar om dygnet såvida jag inte har gjort något speciellt. Jag menar, en vanlig dag som denna t.ex. Jag är hemma från skolan, vaknar typ halv 1 efter en lång jävla natt med väldigt lite sömn, sätter mig vid datorn, gör absolut ingenting tills mor och far kommer hem, BuP ringer mig och kollar varför jag vill gå där, hur jag mår dåligt, etc etc, morsan bakar muffins unt andra kakor, pappa ropar ner mig för att provsmaka en muffins, återigen sätter jag mig vid datorn, jag får magknip av överdriven kaffekonsumering, jag går och skiter, jag sätter mig vid datorn igen.

Fattar ni nu hur en vanlig dag ser ut? Därför jag inte uppdaterar särskilt jätteofta. Mina dagar är lika intressanta som en föreläsning om larvers sovvanor.

Sex är överskattat, knip i 2 dagar och gå på skethuset. DET är orgasm.

Kalkon

Vet inte hur jag lyckades må bra där ett tag och jag vet inte hur jag ska göra för att må så igen. Men nog fan vill jag veta hur jag ska göra för att kunna må bra igen... det går inte att ha det så här..

Help me remember how it used to be

Kom på förut att jag inte har nånting att skryta över.. absolut ingenting. Det enda jag kunde skryta över har försvunnit från mitt liv nu. Jag har ingen färdighet som ingen annan har, jag ser inte bra ut, jag är inte särskilt trevlig, mina skämt blir för det mesta misslyckade, jag är inte rik.. vad har jag att skryta om? Önskar att jag fortfarande kunde skryta om dig.. att jag fortfarande kunde vara stolt över dig, men just nu skäms jag. Jag skäms både för hur jag har betett mig och hur du beter dig. Jag är trött på att sitta och gråta över dig dagarna i ända. När jag är med folk går det bra, jag kan tänka på annat. Men så fort jag är för mig själv så tänker jag på dig och börjar gråta. För det jag har gjort mot dig, för att jag har betett mig så, för hur du beter dig mot mig nu, för att vi aldrig kmr att få ha någon bra stund igen, för att du har kommit över mig och vill glömma bort mig.

Jag vill kunna skryta över dig igen, kunna säga till folk "hon där, den där härliga, underbara, genomsnälla och snygga människan där borta. Det är min flickvän" Jag vill kunna säga till folk; " vi hade det lite svårt ett tag och tog ett break, men nu är vi tillsammans igen och har det bättre än nånsin" Jag vill kunna säga det...

Du vill inte ha med mig att göra, men jag undrar. Om vi bara skulle ha bra stunder, om vi inte skulle få våra minnen förstörda av alla dåliga stunder. Skulle du fortfarande inte vilja ha med mig att göra? Det enda som krävs är lite mod, det enda som krävs för att vi ska kunna vara tillsammans igen utan alla dåliga stunder, och bara ha det bra, är mod... mod att försöka igen utan att tänka på de dåliga stunderna, mod att försöka igen och tro på att det kommer att gå, mod nog att våga lita på mig...


Jag älskar dig inte mindre för att du är otrevlig eller så mot mig, men det gör ont.

Kanon

För första gången på riktigt, riktigt länge så känner jag att jag mår bra med mig själv, att jag känner mig nöjd över mig själv och glad att kunna vara det. Jag vet varför jag känner så, jag vet att jag borde känna så och jag vet ATT jag känner så!

Mina tankar far fortfarande runt snabbare än kråkor till en dödsdömd mans utpickade ögon på 1600-talet. Men jag mår bra!

dubbelve te eff?

Hör och häpna, den där kalufse ska skriva ett vanligt inlägg på bloggen! eller mnja, hör och hör. lite svårt att höra om ni inte har sån här blind-dator som läser ut texten. Men häpna iaf!

Sjukanmälde mig från skolan idag, ska byta klass så kändes rätt meningslöst att gå liksom. Istället gick jag upp tidigt, 9'45! och åkte med mor och far till min syster och åt lätt lunch. Grekisk sallad. Det var gott... även fast vi inte fick någon dressing >_>

Sen bar det av till Marieberg, trodde inte vi skulle dit så hade på mig ett par röda puma kortbyxor, en sunkig gammal urtvättat simpson tröja och en grön luvtröja. Kanske inte ultimata klädseln om man ska ut och shoppa, eller? I vilket fall så skulle vi in och shoppa. Morsan skulle ha sprutor, hehe, så fel det kan låta, Och syrran skulle köpa någon tvål. hon hittade ingen hon ville ha, kräsen. Vi gick vidare, fikade lite. Undertecknad hittade 2 hoods och en höstjacka. Känner mig rätt nöjd eftersom jag varken hade plånboken med mig eller förväntade mig att köpa nånting. Känner mig lite blåst om jag ska vara helt ärlig. Stog och kollade på en galet snygg luvtröja i ett snärtigt mönster. Ville ju då testa en för att kanske senare köpa en men blev lite sur på att det bara var så jävla små storlekar, XS och S var ju favoriterna på klädhängaren. fanns dock enstaka M och L också. så jag testade L, fick inte ens i armen i ärmen. Blev besviken och gick därifrån. Såg sen att jag hade stått på tjejsektionen i butiken och försökt prova en figursydd liten flicktröja... gosse vad man skämdes, tur att ingen såg mig.

Senare åkte vi hem till syster igen efter ha sniglat oss igenom IKEA med mina päron. Dom lagade mat och så, tunnbröd och klet. För de gastronomisk intresserade som kanske läser detta inlägg så bestod kletet av; Räkor, ägg, philadelphia(stavarn?) mjukost, Creme fraiche(återigen, stavarn?), dill, purjolök, chilisås och diverse kryddor. tror inte jag glömde nåt därva. Var gott i vilket fall. Kaffe på det. Satt sen och spelade GTA 4 med systers karl och min far. Det var kul att spela när 2 vuxna karlar sitter bredvid och tycker det är minst lika kul när man kör upp på trottoaren så fotgängarna flyger som käglor. kom hem vid midnatt ungefär. Satte mig vid datorn och letade upp Fredrik Häréns föreläsning på youtube och skrev sen detta inlägg. För dom som är intresserade av vad den där Fredrik Härén kan ha föreläst om så kan ni gärna få kolla min länk nedan. Väldans intressant faktiskt.

Ska till grönan imorrn så är väl dags att sova nu. Puss och kram och nyp i stjärten.

http://www.youtube.com/watch?v=ohHNONAbheE

nejdåjodåsåatt...

Har kommit på att penis är det perfekta ordet att använda som en svordom. Att säga när man blir sur, att säga när nåt går dåligt eller att säga när man är deppig. Det är ett helt vanligt ord så ingen kan kommentera att det är hädelse, vulgärt eller helt enkelt opassande. När man säger det så kommer folk i ens omgivning att stanna upp, tänka till snabbt på vad det egentligen vad man sa, förmodligen se en stor penis i sitt inre och sen kommentera det på ett eller annat sätt. Men enligt mig är det fortfarande helt okej att säga.

Penis

You'll always be the one for me

From time to time I have regrets
For all the things I didn't say
That were on my list
From time to time my memory slips
But you're the one thing in my life
I won't forget

There'll never be minute of the day
I won't think of you
My feelings are so strong in me
I feel it through and through
There'll never be a night that's so dark that we won't shine
Or a dream that we've lost that we can't find
You'll always be, the one for me
I think of you from time to time
And in between

Går inte..

Kan inte äta, kan knappt sova. Vill inte göra nånting annat än att bara få tiden att gå... Men inte ens det går. Har aldrig varit med om längre dagar...


<3


The sorrow just keeps building up

Jag sitter hela tiden och kollar på mobilen i hopp om att det ska stå "ett nytt meddelande från Elin <3" . Tanken på att det aldrig kmr nåt har jag fortfarande inte kommit på...

The night my life ended..

Jag kunde aldrig tro att man kunde känna såhär, att marken man står på bara glider undan. Att man bara faller och faller i en oändlig sorg. Mina ögon har fortfarande inte torkat sen du ringde.

När jag vaknade imorse och såg att du inte låg bredvid mig så gick det upp för mig att du aldrig mer kommer att göra det.. att du aldrig mer kommer att ligga bredvid mig när jag vaknar på morgnarna, att du aldrig mer kommer att hålla kvar mig en kvart extra bara för att du inte vill att jag ska åka, att jag aldrig mer kmr att få bli irriterad på att du gnider ditt blöta hår i mitt ansikte efter att du har duschat, att jag aldrig mer kommer få se dig köra in på garageupfarten på din för stora moppe, aldrig mer få hålla om dig, aldrig mer få kyssa dig, aldrig mer få säga att jag älskar dig...

Jag hatar mig själv för det här, för jag vet att alltihop är mitt fel. Jag har behandlat dig som en trasdocka... Visst, det är lätt att skylla på att jag mår dåligt, men är det verkligen därför? Kan jag verkligen skylla allting jag har gjort på att jag mår dåligt? Nej, jag tror inte det.  Jag tror att svaret till varför jag har betett mig som ett svin är att jag är ett svin. Jag är ett svin..

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0