kalufse

Jag kunde aldrig tro att man kunde känna såhär, att marken man står på bara glider undan. Att man bara faller och faller i en oändlig sorg. Mina ögon har fortfarande inte torkat sen du ringde.

När jag vaknade imorse och såg att du inte låg bredvid mig så gick det upp för mig att du aldrig mer kommer att göra det.. att du aldrig mer kommer att ligga bredvid mig när jag vaknar på morgnarna, att du aldrig mer kommer att hålla kvar mig en kvart extra bara för att du inte vill att jag ska åka, att jag aldrig mer kmr att få bli irriterad på att du gnider ditt blöta hår i mitt ansikte efter att du har duschat, att jag aldrig mer kommer få se dig köra in på garageupfarten på din för stora moppe, aldrig mer få hålla om dig, aldrig mer få kyssa dig, aldrig mer få säga att jag älskar dig...

Jag hatar mig själv för det här, för jag vet att alltihop är mitt fel. Jag har behandlat dig som en trasdocka... Visst, det är lätt att skylla på att jag mår dåligt, men är det verkligen därför? Kan jag verkligen skylla allting jag har gjort på att jag mår dåligt? Nej, jag tror inte det.  Jag tror att svaret till varför jag har betett mig som ett svin är att jag är ett svin. Jag är ett svin..