kalufse

Jag vill inte sova. Har aldrig riktigt förstått hur jobbigt det är. Känner mig som ett litet barn igen som inte kan sova pga mardrömmar.  Som inatt t.ex. kommer inte ihåg i detalj, men jag kommer ihåg att allting var frid och fröjd, elin och jag hade precis blivit ihop igen och allting var helt perfekt. Så blev allting mörkt och hon försökte döda mig... sen byttes hon ut mot morsan, och samma sak hände. Hon byttes ut mot bror och samma sak hände. Tills typ alla man bryr sig om inte längre finns för en och vill ha bort en från den här världen. Hur kul är det att uppleva sånt och liknande varje natt? Elin låg och grät en hel natt en gång och jag fattade inte varför hon inte kunde prata med mig eller inte slutade när jag pratade med henne och låg och höll om henne. Visade sig dagen därpå att hon bara hade gråtit i sömnen pga mardrömmar.

Har ingen som helst aning vad jag ska göra för att bli av med dom, inte heller någon aning hur jag ska få mig själv att vilja gå och lägga mig. Man kan ju inte direkt skita i att sova heller...

Har inte fattat förräns den senaste tiden hur mkt man kan sakna en annan människas närvaro. Hur mkt man kan sakna en annan människa över huvud taget. Går inte att beskriva i ord. Att dessutom veta att man aldrig mer kmr få träffa personen i fråga gör det ju inte mkt bättre. Vill bara vrida tillbaka tiden och göra allting på rätt sätt. Göra allting som jag skulle/borde ha gjort det. Vill försöka igen, visa att jag är den william jag vet att jag är... men det går inte...